Ja ni..

Jag tänkte sätta mig och redovisa mitt liv som vänsterhänt men vad fan, det känns inte kul. Uppdraget som sådant är det inget fel på men för mig var det inte särskillt svårt, jag tillbringade för typ två år sen sammanlagt nästan ett år med gipsad högerhand så jag är något av en mästare på att använda "fel" hand till det mesta. Sminka mig, tvätta håret, toalettbesök, öppna konservburkar, knyta skosnören, osv.

Grejen är att det känns så jävla krystat att jag ska sitta och redovisa uppdrag på en blogg som har begått harakiri. Jag är ledsen men det är inte samma sak utan Kissapan och jag har heller inte hittat någon stand in för henne. Jag kan inte svara på vad som har hänt för jag vet inte men det är väl helt enkelt så att Kissis inte finns mer. Alltså personen bakom finns fortfarande, hon har inte dött eller nåt men den här bloggen behöver inte två vanliga svennar, den behöver Kissapan och Rantamäki.


Jag har dragit mig länge för att skriva detta inlägg, det känns jätteelakt mot er tappra själar som fortfarande kikar in här regelbundet men det känns ju minst lika elakt att låta er gå och vänta på något som (som det ser ut just nu) inte kommer. Vi kan väl helt enkelt komma överrens om att vi stoppar här?

Jag tänker inte skriva något i sten, vi kanske kommer tillbaka någon dag, men just nu blir det inget mer. Ett tips är ju att ni lägger till klart du vågar på bloggkoll eller någon liknande sida så missar ni inte någon eventuell återkomst. Jag ska försöka att slänga in en ikon i menyn om detta men jag vet att ni är smarta nog att fixa detta själv annars.

Jag bloggar vidare som vanligt på min mindre utmanande blogg så får ni abstinens är ni välkomna dit. Annars finns det massor med andra bloggar som ni kan hänga på.





Nu börjar detta inlägg att bli långt och tradigt så jag säger tack alla för den här sommaren! Förhoppningsvis ses vi igen i framtiden.

/Rantamäki

Ignorans och nya uppdrag

Fan vad taskig jag har varit som inte ens har märkt att det har trillat in nya kommentarer. Nu har jag lite uppdrag att utföra iaf vilket jag ser fram emot med nån slags skräckblandad förtjusning.


Den första utmaningen som inkom var it-fritt dygn - 24h utan tv, radio, dator, mobil- och fast telefon. Jag är sjukt pepp på den här utmaningen, speciellt efter i söndags då min uppkoppling låg nere hela förmiddagen. Jag fick grym panik av detta vilket jag tar som ett tecken på att ett dygn utan datorn nog kan vara nyttigt. Tack för den utmaningen du namnlösa uppdragsgivare, den ska utföras, jag vet bara inte när än. Det blir lite svårt de dagar som jag jobbar.

Den andra utmaningen kom från PST-Hillevi och den utmaningen kan vi kalla för vänsterhäntas dag - en dag då händerna byter uppgifter, dvs allt som normalt utförs med högerhanden ska nu göras med vänster lirare. Detta känns lite enklare eftersom jag räknas om högerhänt men alltid har varit duktig på att använda båda händerna. Vissa krav ställs på denna dag; att öppna en konservburk, skriva en lapp på minst 20 ord samt ett öppet alternativ där ni andra får lämna förslag. Veronica har föreslagit enbart vänster hand på tangentbordet och kommer inget annat in så blir det så. Tack även för denna utmaning, jag har precis börjat på ett nytt jobb och vågar inte riktigt vara tokfumlig där första veckan men nästa lediga dag lovar jag ska vara vänsterhänt.


En väldans massa tack och fortsätt gäran lämna förslag, jag lovar (nästan) att utföra alla. Kan ni inte hjälpa mig att locka tillbaka Kissapan också? Utan henne är Klart du vågar inte det samma liksom.


/Rantamäki

Ja vad har hänt med oss?

Sofie ställde just den frågan och jag har fan ingen aning. Här är en av sakerna som har hänt:



Helt oplanerat åtog jag mig att utföra uppdrag nr 176 ur boken som jag nämnde för ett par veckor sen. Det kändes lite sådär faktiskt, jag vart sjuk som en kille. Otroligt ofräscht och ohärligt var det. Nu är det dock bättre.

Detta är ingen bra ursäkt för att låta klart du vågar dö bloggdöden men jag gillar ändå inte ursäkter. Tyvärr har jag inget bättre svar och ingen bättre förklaring.


En sak har jag dock lite dåligt samvete över. Jag gav ju er läsare ett par uppdrag att välja mellan som en tävling. Detta var Patriks idé och jag tyckte att det lät smart för att hålla bloggen igång under Kissapans (oändliga?) bloggpaus. Dessvärre var det ingen som levererade något utfört uppdrag, det var skittyst i mailboxen så till slut så slutade jag kika där 20 gånger om dagen. Då small det till.

Bloggens nya hjältinna heter Hillevi och hennes uppdragsredovisning ska jag slänga upp här alldeles strax.



/Rantamäki

Hur går det för er?

Är det nån som har antagit nån utmaning? Hur går det i så fall?
Kan jag inte få en mellanrapport eller nåt?


Jag kommer inte på nåt att skriva om och det är väldans tomt i mailboxen..

/R

Glömde det viktigaste ju!

Det kan ju vara en bra idé att ge er ett sätt att redovisa uppdragen på också, eller hur?

Maila era utförda redovisningar med eventuella bilder till [email protected]

/Ranta

Tja.. Vad säger man?

Jag vet lika lite som er, antagligen mindre till och med. Grejen är att Klart du vågar-bloggen går ut på att få och utföra uppdrag och detta krävs det minst två personer för. Eller en som är jävligt schizofren.

Jag skulle kanske kunna fylla ut några inlägg här med "mellansnack" så där som vi har gjort tidigare men grejen är att jag redan har en blogg att skriva tomt skit i. Klart du vågar skulle vara något annat.

Alltså är även jag på time out just nu, en ofrivillig sådan. För att bli time in igen behövs något av följande:
            1. En vikarie

            2. En motivationscoach

            3. En robot

            4. En zombie

            5. En slav

Eller nåt. Nån som har nån idé?

 

/Rantamäki


Time out

Nu tar jag time out på obestämd framtid.

/Kissapan

Uppdrag utrotning

Nu har jag ett uppdrag till mig själv som verkligen faller in under kategorin Klart du vågar?

Ettan och Tvåan hittade, under deras Indidijajadijones-utomhuslek, ett jordgeting-bo.

Jag hatar verkligen getingar och kryp generellt, måste tilläggas.

Men, tyvärr var boet under barnens koja vilket inte är en idealisk plats för ett jordgetingbo. Alltså ska jag ta mod till mig och gå ut och sätta mig i närheten för ett stakeout. Sen ska jag döda dom jävlarna ikväll, mouhahahaha.


/Kissapan

Old Gregg

.. och den här är till MJ och Jesus Lover. Känner mig helt enkelt givmild idag.


/Kissapan

Masturbating

Den här är till E-mail.


/Kissapan

Lek

Det är intressant med barn och deras lekar. Själv lekte jag med Barbie och My Little Pony fram tills jag blev 10. Iochförsig så kunde jag drista mig till att mima till Trance Dance eller Jogotthlock.

Ettan och Tvåan har nu på två år gått från att bara prata, leka, vara Turtles till att bara prata, leka vara Star Wars. Igår hände något världsomvälvande, dom bytte till Indidijanadijones. Från klockan 16:10 igår till nu har det bara pratats Indidijanadijones.

Hierarkin har alltid varit klar. När det var Turtles som gällde var Ettan ledaren, Leonardo. Tvåan pendlade mellan den putslustige Michelangelo och den rebelliske men buttre Raphael.
Under Star Wars-eran var Ettan så klart Luke Skywalker, medans Tvåan nöjde sig glatt med att antingen vara Hans Olof eller Chewbacca.

Och nu? Ettan är Indidijanadijones med piska och allt. Tvåan den lille mörke medhjälparen som han har med sig utrustad med en spade som vapen.

Oj, nu måste jag gå, Indidijanadijones håller visst på att dö. Han blev träffad av en giftpil, berättar hans bror med ett leende för mig. Dessutom är Kissapan tydligen deras fiende.

/Kissapan

Det är inte alltid så lätt

Ibland (ganska ofta) så glömmer jag bort att bara för att jag tänker på en sak så innbär inte det att ni vet om det automatiskt. Eller det gäller faktiskt inte bara er utan de flesta för det mesta. Vi kan kalla det för en av mina dåliga egenskaper om ni vill.

Den här gången så glömde jag bort att skriva ett inlägg om att jag inte alls kunde åka hem med Matt Mustang utan var tvungen att ta bussen. Jag tänkte skriva ett inlägg om det men sen glömde jag bort det och började istället mobilblogga om mitt bussäventyr.

Det var väldigt snällt av Kissapan att erbjuda sin makes tjänster åt mig men vad hon glömde (som hon ofta glömmer) är att jag är hundägare. Det är jag varje dag, dygnet runt, och har varit i tretton år. Lika många år som Kissapan och jag har känt varandra, men jag förstår att det kan vara lätt att glömma. Matt Mustang är extremt otålig mot hundar och andra pälsiga saker, det har han varit sen han var en liten Matt Trampbil och därför är det inte så lämpligt att jag liftar tio mil i hans vrålåk.

Därför tog jag bussen. Det var kul. Fast inte riktigt men det var inte tråkigt. Eller jo det var det men jag dog inte eller nåt sånt iaf. Nu är jag hemma vilket faktiskt är ganska skönt. Jag saknar dock lilla Js playstation..


/Rantamäki

Rantas uppdrag

Hon hittade mig. Det visar sig också att vi bara är några hundra meter ifrån varandra. Jag vill kalla henne för stalker, men hon är ju bara min vän.

Nu ska vi ner och köpa Indidijana dijones till Wii. Eller Ettan unnar sig det. Själv ska jag unna mig en ny hårborste eftersom MJ glatt förstörde min när hon skulle skojsamt slå mig på stjärten.

/Kissapan

Nu tar jag med mig familjen..

..och flyttar till USA.

/Kissapan

Svara

Det där med att svara i telefonen är svårt när jag inte har ens en liten tillstymmelse till baterinivå på mobben. Svärrfarr tog dessutom med den enda Ercisson-laddaren och drog på konferangs.

Rantas uppdrag för dagen blir att hitta mig.

/Kissapan

Ta sig hem

Lätt uppdrag. Inte att svara i telefon, men att ta Rantamäki hem. Matt Mustang tar med henne i bilen ikväll.

/Kissapan

Uppdragsdags?

Det har ju varit lite tunnt på den fronten men nu har jag en idé. Jag ger Kissapan uppdraget att svara i telefon och Kissapan kan ge mig uppdraget att ta mig hem till Åre. Jodå, jag är fortfarande kvar i Östersund, det är tydligen väldigt svårt för mig att åka både buss och tåg. Idag åkte jag taxi i ett sista försök att hinna med bussen men det funkade inte heller.

Jaja, ännu en kväll med guitar hero för mig helt enkelt, jag har fyllt på lilla Js kylskåp för att han inte ska bli less över att jag har bosatt mig på hans soffa.

/Rantamäki

Gästuppdrag from Christ to Sleaze

Ojojojojojojojoj. Jag tror att det är någon som är född att vara sleazare istället för Kristus-anhängare. Vänta ni bara.

Om ni vill veta lite kuriosa så kan jag berätta för er att Jesus Lover är sjuuukt håröm och hon grinar när hon sminkar sina ögon. Eller det kommer bara några små tårar, men det känns lite mer festligare att säga att hon grinar.

Vi började det hela med en flaska ful-Törley. Det är alltid bra för en snefylla. Tyvärr var jag tvungen att beskära bilden eftersom Jesus Lover tycker att det är oanständigt att visa brösten, vilket hon gör på bilden.


Efter att flaskan var tömd satte vi igån med förvandligen. eller det var Mari-jan (M-J, som hon vill kallas) som gjorde allt arbete. Jag låg på sängen och tittade på. Åt lite chips. Drack en öl. Funderade på vad jag skulle ja på mig. Bläddrade i en bilderbok om en bondgård. Jag fick äta upp det senare när jag märkte att tid var det inte gott om.

Först ut på to-dolistan: kläder. Jesus Lover tyckte inte att det var okej med korsett, så vi fick ge oss på den punkten. Men stay-ups är fan ett måste.


Sen kom vi till håret, först skulle det tvättas (något kristna inte normalt gör), sen fönas, sen plattas och till sist tupperas. Om det inte stavas med två p:n så skiter jag i det, bara så att ni vet. Jag fick inte ta någon bild när hon duschade.



Resultatet ser ni här, linslusen Mj var tvungen att synas på bild så klart:


Vi var nu lite drygt en timme försenade till MJ:s födelsedagsfest. Vi hade hjärtat i halsgropen. Något som skulle hålla i sig för mig i nära tre dygn, tyvärr. Men när vi väl kom till festen var det fullt ös. Till och med på Jesus Lover som tog sitt uppdrag på största allvar och blev full.


Efter midnatt började det kladdas i ansiktet med kajalpennor. Jesus Lover blev bjuden på mer sprit och vi dansade och hade det fint.


Morgonen efterer skulle vi åka hem. Vi vaknade när bussen hade gått och höll på att missa planet. Så går det när man blir full. Har vi lärt oss en läxa? Skulle inte tro det.

Klart godkänt med ett plus i kanten.

Nu ska jag tvätta mig på det nya badhuset med mina barn.

/Kissapan

Som ni kanske märkt..

..så tog jag mig aldrig hem idag.. Stannar och stör brorsan lite till helt enkelt.

/Rantamäki

Omotivation

För den som inte har märkt det så är jag sjukt omotiverad. Nu drar jag och kidsen till Uschtersund.

/Kissapan

Tidigare inlägg
RSS 2.0