Jag tänkte sätta mig och redovisa mitt liv som vänsterhänt men vad fan, det känns inte kul. Uppdraget som sådant är det inget fel på men för mig var det inte särskillt svårt, jag tillbringade för typ två år sen sammanlagt nästan ett år med gipsad högerhand så jag är något av en mästare på att använda "fel" hand till det mesta. Sminka mig, tvätta håret, toalettbesök, öppna konservburkar, knyta skosnören, osv.

Grejen är att det känns så jävla krystat att jag ska sitta och redovisa uppdrag på en blogg som har begått harakiri. Jag är ledsen men det är inte samma sak utan Kissapan och jag har heller inte hittat någon stand in för henne. Jag kan inte svara på vad som har hänt för jag vet inte men det är väl helt enkelt så att Kissis inte finns mer. Alltså personen bakom finns fortfarande, hon har inte dött eller nåt men den här bloggen behöver inte två vanliga svennar, den behöver Kissapan och Rantamäki.


Jag har dragit mig länge för att skriva detta inlägg, det känns jätteelakt mot er tappra själar som fortfarande kikar in här regelbundet men det känns ju minst lika elakt att låta er gå och vänta på något som (som det ser ut just nu) inte kommer. Vi kan väl helt enkelt komma överrens om att vi stoppar här?

Jag tänker inte skriva något i sten, vi kanske kommer tillbaka någon dag, men just nu blir det inget mer. Ett tips är ju att ni lägger till klart du vågar på bloggkoll eller någon liknande sida så missar ni inte någon eventuell återkomst. Jag ska försöka att slänga in en ikon i menyn om detta men jag vet att ni är smarta nog att fixa detta själv annars.

Jag bloggar vidare som vanligt på min mindre utmanande blogg så får ni abstinens är ni välkomna dit. Annars finns det massor med andra bloggar som ni kan hänga på.





Nu börjar detta inlägg att bli långt och tradigt så jag säger tack alla för den här sommaren! Förhoppningsvis ses vi igen i framtiden.

/Rantamäki

Fan vad taskig jag har varit som inte ens har märkt att det har trillat in nya kommentarer. Nu har jag lite uppdrag att utföra iaf vilket jag ser fram emot med nån slags skräckblandad förtjusning.


Den första utmaningen som inkom var it-fritt dygn - 24h utan tv, radio, dator, mobil- och fast telefon. Jag är sjukt pepp på den här utmaningen, speciellt efter i söndags då min uppkoppling låg nere hela förmiddagen. Jag fick grym panik av detta vilket jag tar som ett tecken på att ett dygn utan datorn nog kan vara nyttigt. Tack för den utmaningen du namnlösa uppdragsgivare, den ska utföras, jag vet bara inte när än. Det blir lite svårt de dagar som jag jobbar.

Den andra utmaningen kom från PST-Hillevi och den utmaningen kan vi kalla för vänsterhäntas dag - en dag då händerna byter uppgifter, dvs allt som normalt utförs med högerhanden ska nu göras med vänster lirare. Detta känns lite enklare eftersom jag räknas om högerhänt men alltid har varit duktig på att använda båda händerna. Vissa krav ställs på denna dag; att öppna en konservburk, skriva en lapp på minst 20 ord samt ett öppet alternativ där ni andra får lämna förslag. Veronica har föreslagit enbart vänster hand på tangentbordet och kommer inget annat in så blir det så. Tack även för denna utmaning, jag har precis börjat på ett nytt jobb och vågar inte riktigt vara tokfumlig där första veckan men nästa lediga dag lovar jag ska vara vänsterhänt.


En väldans massa tack och fortsätt gäran lämna förslag, jag lovar (nästan) att utföra alla. Kan ni inte hjälpa mig att locka tillbaka Kissapan också? Utan henne är Klart du vågar inte det samma liksom.


/Rantamäki

Hillevi tog sig an gästuppdrag nummer två. Uppdrag PST Idag får du bara äta saker som börjar på P, S och T.

Här kommer hennes redovisning:



Med fasa ligger jag och väntar på att klockan ska ringa. Jag är redan inne på andra snoozen. You’re so gay hörs nu genom tystnaden. Äsch, lika bra att ta tjuren vid hornen direkt. För att riktigt komma i stämning iklär jag mig genast en Tee och ett par Shorts.
 

Hungern river och jag fixar mig en Pita med Senap och Pastrami.


Till detta ett Piller som sköljs ner med ett glas SevenUp.



Efter någon timme är det dags för mellanmål; ett stort glas SevenUp och två Salt Pastiller (notera att lite Sär Skrivning kommer med som extra krydda).



Fortfarande hungrig trots det gigantiska mellanmålet, ställer jag mig vid spisen för att börja steka Pannkakor.


Med sorg i både själ och hjärta tvingar jag bort blicken från Nutellaburken och letar istället fram Sylt och Socker. Det är inte helt fel heller, och det slinker lätt ner både en och två och fem. Varvat med, surprise surprise, SevenUp!




Under cirka 10 timmar framöver letar jag förgäves efter PST-saker att stoppa i magen, men hittar bara SevenUp, ett par Pistaschnötter, några överblivna Pastafjärilar och Pannkakor. De sistnämnda ska dock tyvärr räcka till fler än jag, vilket gör att jag istället bälgar i mig SevenUp. För att variera kosten tar jag ibland ett icke prickigt glas och toppar ibland med ett sugrör.


Framåt kvällningen kommer frustrationen fram och jag drar på mig springskorna (löparskor och jogggingskor låter alldeles för duktigt). Under min lilla tur får jag inte i mig en endaste droppe vatten, men väl blod (inte riktigt, men om det inte hade börjat på b så absolut), Svett och Tårar. Och en liter Saliv. En titt i kylskåpet vid hemkomsten resulterar i en smärre chock – min älskade SevenUp är slut! Finns inte mer! I ren desperation och brist på annat (Punsch känns inte riktigt rätt), håller jag för näsan och klunkar i mig ett glas Te på flaska. Under min skattjakt hittar jag även en skål med Salade Niçoise, men i sann PST-anda och under stora samvetskval plockar jag naturligtvis bort gurka, rödlök och oliver.



Väl framme i mitt rum parkerar jag mig i min säng, plockar fram min Twix och min Pringlesburk och festar loss rejält medan jag funderar över min dag som PST-ätare.



Självklart var det en kul grej, men den satte också sina spår i huvudet (som nu lyckligtvis har försvunnit). Om jag sa ”ägg” såg jag inte ett ägg i mitt huvud, jag såg svart på vitt ordet Ägg (begynnelsebokstaven alltid stor och lysande). Om jag sa ”tomat” såg jag ordet Tomat. Dessutom började jag nästan gråta när jag skulle peta bort gurkan. Och jag gillar ju inte ens gurka! Nä, P, S och T i all ära, men icke att förglömma har vi 26 bokstäver till. Klockan 00.00 gick jag upp och drack ett stort glas V.

Av och med Hillevi




____________________________________________________________________________

Hillevi mailade in denna redovisning för snart en vecka sen så jag ber verkligen om ursäkt för att den inte kommit upp på bloggen fören nu.

Starkt jobbat Hillevi! Förutom evig ära så har du nu även vunnit chansen att ge mig ett uppdrag och jag är peppad. Bring it on!

/Ranta

Sofie ställde just den frågan och jag har fan ingen aning. Här är en av sakerna som har hänt:



Helt oplanerat åtog jag mig att utföra uppdrag nr 176 ur boken som jag nämnde för ett par veckor sen. Det kändes lite sådär faktiskt, jag vart sjuk som en kille. Otroligt ofräscht och ohärligt var det. Nu är det dock bättre.

Detta är ingen bra ursäkt för att låta klart du vågar dö bloggdöden men jag gillar ändå inte ursäkter. Tyvärr har jag inget bättre svar och ingen bättre förklaring.


En sak har jag dock lite dåligt samvete över. Jag gav ju er läsare ett par uppdrag att välja mellan som en tävling. Detta var Patriks idé och jag tyckte att det lät smart för att hålla bloggen igång under Kissapans (oändliga?) bloggpaus. Dessvärre var det ingen som levererade något utfört uppdrag, det var skittyst i mailboxen så till slut så slutade jag kika där 20 gånger om dagen. Då small det till.

Bloggens nya hjältinna heter Hillevi och hennes uppdragsredovisning ska jag slänga upp här alldeles strax.



/Rantamäki

Är det nån som har antagit nån utmaning? Hur går det i så fall?
Kan jag inte få en mellanrapport eller nåt?


Jag kommer inte på nåt att skriva om och det är väldans tomt i mailboxen..

/R

Det kan ju vara en bra idé att ge er ett sätt att redovisa uppdragen på också, eller hur?

Maila era utförda redovisningar med eventuella bilder till [email protected]

/Ranta

Ni som läser är ju helt fantastiska ibland:

 

Patrik kom med ett fantastiskt förslag: En uppdragsävling! 

Sara tyckte att det lät som en bra idé och eftersom jag då har (minst) två som tävlar så kör vi tycker jag.

 

Jag har lite ont om fantasi just nu men som tur var så hittade jag en fantastiskt bra bok på mitt före detta jobb, jobbet som inte finns mer. Eftersom jobbet inte finns mer så sa min före detta chef att jag fick ta hand om boken tills vidare. Boken heter uppdraget och är helt smockfull med uppdrag.

Passande va? Jag hade glömt bort den boken, den är skitgammal men när den var ny så tog vi ett ex som vi i personalen tänkte ge varandra uppdrag ifrån. Sen glömde vi bort det. Nu när jag hittade boken tänkte jag att den skulle bli perfekt att ha de dagar som jag och Kissapan led av dålig fantasi. Som idag alltså.

 

 

Jag tänkte att jag ger er fem uppdragsalternativ att välja mellan. Den som först utför och redovisar ett uppdrag får som pris ge mig ett uppdrag. Eller nä, jag ändrar mig nog, alla som utför och redovisar ett uppdrag vinner samma pris men jag genomför era uppdrag i samma ordning som ni redovisat, ok?

 

 

Så länge ni följer reglerna så är jag på.

 

 

 

 

Här är de uppdrag ni har att välja mellan:

 

Uppdrag bio

Gå ensam på bio. Se filmen som går i salong 2.

 

Uppdrag PST

Idag får du bara äta saker som börjar på P, S och T.

 

 

Uppdrag mustasch

Använd en lösmustsch (alternativt en ditmålad) under lunchen.

 

 

Uppdrag smygarn

Följ efter en okänd person och spana på vad denne gör och vart hon/han går under minst en timme.

 

 

Uppdrag Stina

Få tio främlingar att hoppa framför kameran när du tar kort på dem.

 

 

Ok, nu kör vi. Klart ni vågar!

/Rantamäki

 

Jag vet lika lite som er, antagligen mindre till och med. Grejen är att Klart du vågar-bloggen går ut på att få och utföra uppdrag och detta krävs det minst två personer för. Eller en som är jävligt schizofren.

Jag skulle kanske kunna fylla ut några inlägg här med "mellansnack" så där som vi har gjort tidigare men grejen är att jag redan har en blogg att skriva tomt skit i. Klart du vågar skulle vara något annat.

Alltså är även jag på time out just nu, en ofrivillig sådan. För att bli time in igen behövs något av följande:
            1. En vikarie

            2. En motivationscoach

            3. En robot

            4. En zombie

            5. En slav

Eller nåt. Nån som har nån idé?

 

/Rantamäki

Nu tar jag time out på obestämd framtid.

/Kissapan

Imorgon ska det ätas skaldjur så det står härliga till. Kissapan och Rantamäki ska nämligen på kräftskiva!

 

Kissapans uppdrag blir som följer:

 

1. Att lära sig två olika snapsvisor (fusklapp kan godkännas men då ska den vara mindre än ett frimärke)
2. Att skriva en egen snapsvisa (måste bestå av minst två meningar, ”skål” räknas alltså inte)
3. Att framföra dessa visor under kvällen och att få resten av sällskapet att sjunga med

 

Lycka till!

Nu har jag ett uppdrag till mig själv som verkligen faller in under kategorin Klart du vågar?

Ettan och Tvåan hittade, under deras Indidijajadijones-utomhuslek, ett jordgeting-bo.

Jag hatar verkligen getingar och kryp generellt, måste tilläggas.

Men, tyvärr var boet under barnens koja vilket inte är en idealisk plats för ett jordgetingbo. Alltså ska jag ta mod till mig och gå ut och sätta mig i närheten för ett stakeout. Sen ska jag döda dom jävlarna ikväll, mouhahahaha.


/Kissapan

.. och den här är till MJ och Jesus Lover. Känner mig helt enkelt givmild idag.


/Kissapan

Den här är till E-mail.


/Kissapan

Det är intressant med barn och deras lekar. Själv lekte jag med Barbie och My Little Pony fram tills jag blev 10. Iochförsig så kunde jag drista mig till att mima till Trance Dance eller Jogotthlock.

Ettan och Tvåan har nu på två år gått från att bara prata, leka, vara Turtles till att bara prata, leka vara Star Wars. Igår hände något världsomvälvande, dom bytte till Indidijanadijones. Från klockan 16:10 igår till nu har det bara pratats Indidijanadijones.

Hierarkin har alltid varit klar. När det var Turtles som gällde var Ettan ledaren, Leonardo. Tvåan pendlade mellan den putslustige Michelangelo och den rebelliske men buttre Raphael.
Under Star Wars-eran var Ettan så klart Luke Skywalker, medans Tvåan nöjde sig glatt med att antingen vara Hans Olof eller Chewbacca.

Och nu? Ettan är Indidijanadijones med piska och allt. Tvåan den lille mörke medhjälparen som han har med sig utrustad med en spade som vapen.

Oj, nu måste jag gå, Indidijanadijones håller visst på att dö. Han blev träffad av en giftpil, berättar hans bror med ett leende för mig. Dessutom är Kissapan tydligen deras fiende.

/Kissapan