Ibland (ganska ofta) så glömmer jag bort att bara för att jag tänker på en sak så innbär inte det att ni vet om det automatiskt. Eller det gäller faktiskt inte bara er utan de flesta för det mesta. Vi kan kalla det för en av mina dåliga egenskaper om ni vill.

Den här gången så glömde jag bort att skriva ett inlägg om att jag inte alls kunde åka hem med Matt Mustang utan var tvungen att ta bussen. Jag tänkte skriva ett inlägg om det men sen glömde jag bort det och började istället mobilblogga om mitt bussäventyr.

Det var väldigt snällt av Kissapan att erbjuda sin makes tjänster åt mig men vad hon glömde (som hon ofta glömmer) är att jag är hundägare. Det är jag varje dag, dygnet runt, och har varit i tretton år. Lika många år som Kissapan och jag har känt varandra, men jag förstår att det kan vara lätt att glömma. Matt Mustang är extremt otålig mot hundar och andra pälsiga saker, det har han varit sen han var en liten Matt Trampbil och därför är det inte så lämpligt att jag liftar tio mil i hans vrålåk.

Därför tog jag bussen. Det var kul. Fast inte riktigt men det var inte tråkigt. Eller jo det var det men jag dog inte eller nåt sånt iaf. Nu är jag hemma vilket faktiskt är ganska skönt. Jag saknar dock lilla Js playstation..


/Rantamäki