Insåg alldeles nyss att jag hade tapppat bort kortinladdningssladden. Det var ju bara 1 timme sen jag laddade över korten från kameran. Men efter att ha sprungit runt i huset ett par varv så hittade jag den i sovrumsfönstret. Puh.

Senaste timmen blir det nu redovisning för:

Stack ut huvudet genom fönstret, skrattade och pekade en stund på Fritte och Matt Mustang.




Sen satte jag skrattet i halsen när jag tittade mig omkring i pojkarnas rum.





För att få tillbaka lugnet stängde jag dörrarna till deras rum och tillfredställde mitt raktochfint-behov:

Lilla Slash fick vara med på ett hörn.



Så där. Ordning återställd.

Jag har haft ett problem sen vi nästan gjorde klart vår utbyggnad. Mina tummar har varit inväxta i röven och det har varit väldigt svårt att få vissa saker gjorda. Idag lossnade tummarna, självklart var kameran med:




Passad samtidigt på att döda blomman ett uns. Det kom en tår.



Nu har vi haft begravning. Här är gästerna på likvakan, från höger, eller vänster jag vet inte eftersom det är nått jag inte har lärt mig ännu: Pavloschenko, Nora och Italien. Nora passade på att dra iväg en önskning eftersom hon hade turen att sitta mellan två killar. Hon ville dock inte avslöja vad det var, men jag kan tänka mej att det har med chans att göra.



Nu grinar lillen för trettionionde gången idag. Eller, nej det gick över.

En till grej som jag inte riktigt fick med på bild var att Maling ringde och berättade att hon har besegrat NickeBergh i det stora Bruce-slaget, så hon kommer att följa oss till Götet för en helg i synd om två veckor. Trevligt.